Med det ironiska namnet Full City, ränner en tankbåt upp på grund vid Norges sydkust. Av 1000 ton olja har 100-tals ton redan läckt ut i skärgården. Nordsjön är stort – varför måste båten med sin farliga last gå på grund!?
Som ställföreträdare för alla stackars förödmjukade fåglar – som i TV likt kränkta svarta ankor, sorgset och utan resultat, försöker skaka av sig den svarta smeten – frågar jag; varför har ni orsakat oss detta, vem är ansvarig och vem skall hjälpa oss att bli av med den äckligt, kliande och stinkande oljan, innan vi dör!!?
Vi är trötta på Er; från luften ser vi hur haven blir smutsigare och smutsigare; när vi flyger över land känner vi även på hög höjd stanken från Era utsläpp; skogen är skövlad och våra sittplatser bland grenar och kronor blir färre och färre; nu får ni skärpa Er! När ska Ni inse att allt på jorden och i himlen, hänger samman, är intimt beroende av vartannat, uppgår i en odelbar helhet och där är Ni bara en del!?
En annan och potentiell miljökatastrof ligger bl a i Forsmark. Under kärnkraftverket lagras “atomsopor” just nu och de skall slutförvaras i 100 000 år.. Bakåt i tiden, så var det ungefär så länge sedan första gruppen Homo sapiens började gå ut ur Afrika, och Europa hade ännu ej sett en människa…
Redan i dag – p g a den accelererande teknikutvecklingen – är det ett problem att kunna konvertera olika media så att de skall kunna läsas framöver. Vem tar ansvaret för; att den information som måste lämnas till framtida generationer om det radioaktiva och livsfarliga avfallet, kan läsas och förstås om exempelvis 80 000 år..!!?? Att försöka läsa och förstå Gustav Vasas språk är svårt och det är bara 500 år gammalt…
Det är givet att ingen kan lösa en sådan uppgift. Möjligen kan en Nobelpristagare med gott om tid och ett humanistiskt tänk, vara fascinerad av uppgiften. För perspektivets skull, kan man erinra sig den 20-åriga kvalificerade tankemöda som krävdes, när Rosettastenen skulle avkodas på 1800-talet. Den var avgörande för att kunna tolka hieroglyferna och var 2200 år gammal…
Frågan blir alltså oundviklig och ställs även den av fåglarna, eftersom dom var här långt före oss, och sannolikt stannar längre; när nu detta vårt livsfarliga eftermäle på något vis skall markeras och informeras om – vem har ansvaret och vem tar på sig den omöjliga uppgiften?
