Om två dar är det final i världens största event alla kategorier: fotbolls-VM. Ingenting annat förenar och sluter samman flera miljarder systrar och bröder samtidigt på detta sätt. T o m blir Katolska kyrkan liten i sammanhanget. Fotboll är både ritualiserad kamp och religion och däri ligger förklaringen. Att på en sådan liten yta samt 25 personer, domare inkluderat, och med TV:s hjälp utföra något som så totalt trollbinder den breda massan i samtliga kulturer, handlar om betydligt mer än bara en genial sport.
Redan romerska kejsare kände väl till behovet av skådespel för massan och gladiatorspelen var våldsamma, grymma och blodiga spektakel. I hedonismens anda var allt tillåtet t o m slakt. Fotbollen tillfredställer samma behov av nöje, dock under strikt kontrollerade former och folket får identifiera sig med och leva ut sina känslor tillsammans med vår tids gladiatorer.
Fotbollsarenan har blivit en helgedom; här ber man för “sitt lag” och tror på det; känner samhörighet; samt här ges mening och mål både bildligt och bokstavligt. De krafter som cirkulerar i det kollektivt undermedvetna manifesteras i lika himlastormande glädje över vinst som sorg i motgången. Det paradoxala är att här samexisterar nationalism och broderskap. Landslagen blir ställföreträdare åt individers drömmar och strävan, samtidigt som erkännandet av motståndarlagets existens utgör grunden för kamp.
När Angela Merkel blir vild av glädje på VIP-läktaren över ett tyskt mål, skapar det mer fördel för henne i kommande val än alla TV-tal tillsammans. Därför då berör hon människor med hjärtat och inte bara med logik. Fotboll är liksom religion också kärlek – leve dem!
