Hurra, och tack Nobel! Det har märkts att det var ett rätt och populärt val, såväl tidigare Nobel-pristagare (ex Wallcott), som folket instämmer i gratulationerna. Och alla människor som på 60 olika språk, kan ta del av Tomas Tranströmers texters rika visdom – är glada.
Tranströmer har geniets signum; han ser det universella i det partikuljära. SVT:s kulturchef Eva Beckman – gjorde i Babel – den skarpsinniga iakttagelsen att jämföra innehållet i de hyllade dikterna med mindfulness. Poeten har förmågan att mitt i vardagsbruset och ögonblicket, frysa tiden och lyfta läsaren mot någonting större. Han har kontakt med skeendet och varandet; som det utspelar sig i ett ständigt nu.
Liksom många av kulturens giganter – vilka han nu tillhör – försvann en förälder tidigt ur Tranströmers liv; då fadern lämnade i skilsmässa. Rousseau, Tolstoj, Baudelaire, Wagner och Nietzsche; hade samma erfarenheter. En ångest-neuros i 15-års åldern följer och blir en del av den mylla, ur vilken hans lika jordnära som exestentiella diktar-gärning tar gestalt. Som Nietzsche uttryckte det: ” – man måste ha kaos i sig själv för att kunna föda en dansande stjärna.” Så här skrev Olof Lagercrantz i DN efter debuten: “Diktaren trädde själv lugnt fram och ställde sig mitt i vägen, och det var omöjligt att tvivla på att han fanns där och att han var diktare.”
Tranströmer läses i Fjärran Östern och hans poesi andas Taoism. Paradoxer för oss in i mystiken, bortom logik. Den kosmiska kraften kan varken synas eller höras utan ger sig tillkänna i vårt intuitiva medvetande och hjärtat. Här finns också humor, och han har kontakten med det alltid lika nyfikna barnet inom sig. När vi tar del av hans kreativitet, expanderar medvetandet och vi ges möjlighet att erfara det större skeendet. Kontakt uppstår med livsgåtor som berör oss alla, klocktiden upplöses och för en stund befrias vi från ekorrhjulet.
Hans förmåga till total närvaro öppnar upp, samt leder oss in i människans innersta natur och universums struktur. Magi uppstår i det upplysande ögonblick; vi både förstår och samtidigt känner något, som redan finns inom oss; och en plötslig insikt öppnar dörren, till det som existerar – där orden tar slut…
Den nye Nobel-pristagaren – precis som intresset för mindfulness över hela världen – manifesterar en längtan i nutidsmänniskans kollektiva undermedvetna. Som det beskrivs i den 2500-åriga Tao Te Ching (den näst efter Bibeln mest översatta boken); så kommer en rörelse som drivits till sin extrema gräns, att mötas av en motsatt kraft, vilken söker harmoni och balans. I en tid där självkänsla ej är baserad på egenvärde utan marknadsvärde – har nutidsmänniskan förlorat sin identitet och gått inte bara vilse, utan in i väggen.
Den genuint rättmätiga längtan efter mindre stress och mera närvaro; samt mindre yta och mera äkthet; blir en logiska följd av modernitetens nedsida och utveckling. Vi är mottagliga för precis det som är kärnan i Tranströmers verk bortom tid och rymnd; han ger ord åt det som viskar inom oss, men som vi inte hör – evighetens meningsfulla visa och vår ursprungliga röst.
Ur Vermeer:
” Det gör ont att gå igenom väggen, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar…
Och väggen är en del av dig själv
men vet det eller vet det inte, men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.”
Ur Preludier:
” Två sanningar
närmar sig varann.
En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts
har man en chans
att få se sig själv.”
