Elit-idrottens baksida verkar ha blivit lårets baksida. Bilderna på stackars Klüfft som ligger och vrider sig i ländhoppsgropens sand, är lika smärtsam som den är avslöjande. Wissman står över ett lopp p g a känning i baksidan och systrarna Kallur har varit skadade sen förra året. Det här är personliga tragedier och jag har stor respekt för de skadade. Men det finns fler exempel på att något inom idrotten på denna nivå är allvarligt fel.
Vad händer?! Här har vi idrottare som har tillgång till experter inom träning, fysiologi, massörer och stor egen kunskap. Tränar man för mycket eller fel? Friidrotts-tränaren Agne Bergwalls uttalande efter klüffts skada är symptomatisk:
“Elit-idrott är inte precis någon friskvård.” Det är ett tecken på överträning. Klüffts kommentar efter olyckan är också talande: “Efter operationen skall jag börja “rehabba” som ett djur.”
Sannolikheten att idrottare på världsnivå tränar fel borde i rimlighetens namn vara utesluten. För mycket och med för lite vila är däremot mycket troligt. Både p g a och därför att dessa atleter ofta är beroende av återkommande “adrenalin-kickar”, innebär hård träning för dom ett “recept” på lycka. Regelbunden krävande träning utlöser som bekant kemiska substanser i form av bl a endorfin, som inte bara ger ett extremt välbefinnande, utan även t o m är ångestdämpande. Träningen ger också livet mening och mål. Att inte träna blir m a o något mycket negativt!
En förberedd, vältränad och uppvärmd idrottare blir inte skadad utan yttre provokation (som ex i kontaktsporter) utan att vara disponerad för detta; d v s övertränad. M a o: Vila mera! Här har den mentala cochen ett stort ansvar. Om den delen bara handlar om mål, fokusering och koncentration – har den missat något viktigt. Attityden till vilan som något som pliktskyldigast skall läggas in i tränings-almanackan, och innebära en tråkig och innehållslös dag – måste ändras.
Ensidigheten i deras liv måste bli mindre och en förståelse för att andra saker också kan ge “kickar”, om än annorlunda måste väckas. Det är ingen tillfällighet att Stefan Holm, en av de absolut mest framgångsrika och vinnare av “På spåret”, mycket sällan var skadad under sin långa karriär. Han hade ett annat perspektiv på tillvaron och andra intressen vid sidan om idrotten. Så sant som det är sagt – livet är inte bara kropp…
