Utan dig så dör jag själv“, sms:ar en 16-årig pojke till flickvännen, strax innan han dödar en 15-årig flicka. Flickvännen har via sin mobil påverkad pojken till att utföra mordet. Den tvivelaktige advokaten Borgström (som Uppdrag Granskning drog ner byxorna på vid Thomas Quick reportagen), menar att dådet kan verka planerat, men att det ändå “sker” i sista stund, och pläderar dråp.

Det är svårt att förklara..”, svarar den unge åklagaren, på frågan om hur det kunde gå så snett. Bortsett från det 16-åriga parets individuella känslor och tankar timmarna innan tragedin – så kan den förklaras i det större perspektivet.

Den grava psykiska ohälsan ökar mest i länder vilka ligger i framkant vad gäller ekonomisk utveckling. I ex USA och Japan är ökningen i antalet borderline-personligheter snabbast. Ät- och vissa svåra personlighetsstörningar uppstår först i de mest utvecklade I-länderna. Att detta historiskt sker nu är ingen tillfällighet. En accelererande ekonomi med högt tempo, där den unika personen reducerats till konsument och där yta är allt – har lämnat individen i ett känslomässigt vakum

Om våra föräldrar kunde säga; Jag är vad jag kan, våran generation; jag är vad jag har (el konsumerar), så kan dagens ungdom käna; jag är vad du vill att jag ska vara (idolgenerationen).

Skolans fostrande roll vad gäller moral, är sannolikt mindre än den någonsin varit. Många s k u-länder hanterar den uppgiften mycket bättre, och det beror på att religionen där fortfarande spelar en viktig roll.

Vad det unga paret – som nu har en gigantisk mental uppförsbacke att klara av – har fått i bagaget eller inte, vad gäller ansvar, självständighet, medkänsla och förnuft, vet nog få. Men det ångestladdade citatet som inleder detta inlägg, vittnar om en medmänniska som har varit bland oss i 16 år och ej fått något av detta – och det är svårt att förklara…