Perspektivet

Just nu glider en saffransgul-klädd buddhistmunk runt bland världens mäktigaste män i Davos på the World Economic Forum. Ricard Matthieu är vetenskapsmannen som hoppade av sin forskarkarriär och som nu tillbringat 40 år i Nepal. Som doktor i fysik arbetade han på Pasteurinstitutet i Paris och umgicks med den tidens kulturella storheter, där ex Stravinskij ingick. Han tyckte dock att skillnaden mellan vad dessa genier kunde och vad deras personliga kvalitéer stod för – var stor.

På en resa till Nepal kom han i kontakt med visa män och kvinnor. Han såg att dessa levde som dom lärde, samt utstrålade något som var värt att själv sträva efter. De visade på ett sätt att vara vilket blev en katalysator för eget självföverkligande. Ricard arbetar numera med olika välgörenhetsprojekt i Himalaya, bl a sjukhus och skolor samt skriver böcker.

Han är inviterad till Davos för att tala om hur den pågående krisen kan lära oss något om behovet av mera altruism. Girighet som är dess motsats har tillåtits växa till en grad där hela världen drabbas. Allt hänger samman och Ricard menar att kultiverandet av altruism är ett medel att förändra människors attityder, samt att detta också har att göra med miljöförstöring.

Han har också ex besökt Googles högkvarter för att där föreläsa om buddhism och människans inre potential. Detta är underbara företelser och bekräftar dels att kris innebär möjlighet till förändring, samt att när en utveckling dragits till sin ytterlighet; kommer den mötas av en motsatt kraft som strävar mot harmoni!

Nicolas är ett av fyra barn i den grekiska familjen Constantidos. Överklass-familjen från Athen har tillbringat tio dagar på skidsemester i Verbier. Tre skidlärare har tagit hand om barnen inlkusive Nicolas hela dagarna.

Kostnaden för dessa tio dagar är i ett globalt perspektiv astronomisk. Enbart hotell, skidskola och restaurangbesök kostar ca 200 000 kronor, (tillkommer flygresa, shopping m m…). Detta innebär att en halvdag har kostat 10 000 kronor; vilket är vad en ex thailändsk jordbrukar-familj ska leva på under ett helt år…

Det paradoxala är att den buddhistiska risfarmar-familjen ofta är mer harmonisk, har mer tid för sina barn samt att Nicolas själsfrände på andra sidan jorden – visar mer spontan glädje. Jag stärks i min uppfattning att de mångtusenåriga taoistiska honnörsorden; harmoni och enkelhet – ej går att köpa för pengar!

Kylan som lamslagit Europa senaste tiden, har satt även solidariteten på prov. Bara i Frankrike har hundratals uteliggare dött. I Paris åker patruller runt och försöker hjälpa människor som bor på gatan. Man erbjuder natthärbärge och mat. Personalen är noga med att inte inkräkta på individernas frihet och tvång är förbjudet enligt lag. En del tackar nej till den utsträckta handen.

I Frankrike finns det många alternativ för samhällets mest utsatta. Ex erbjuder främlingslegionens militär-anläggning mat och tak över huvudet kring Jul; hjälporganisationen Emmaus har natt-härbergen och kyrkan likaså. Detta är starka tecken på ett civiliserat samhälle – leve solidariteten, leve Frankrike!

Själv befinner jag mig i Schweiz, och det är ett land som satte rekord i välvillighet efter Tsunamin. Så här fem år efteråt kan man t o m konstatera att vissa projekt varit för ambitiösa. Ex har skolor byggts på Phuket, dimensionerade för hundratals elever, i dag enbart en handfull thailändska barn. Nybyggda byar står halvtomma. Dock är nyinköpta fiskebåtar välanvända och ansvariga för projekten menar att man ska se investeringarna som långsiktiga – bra!

I dag firar vi Jul som den var tänkt; med omtanke och solidaritet gentemot dem som behöver det.

Aftonbladets ledare rubriceras “Ensamma mammor är en bra måttstock”. Hur väl ensamstående kvinnor med barn klarar sig i ett samhälle säger väldigt mycket om kvinnornas möjligheter – konstateras. Det säger mkt om det mesta, verkar man mena och fortsätter: “Det blir ett mått på hur väl en kvinna klarar sig utan en man..”. Sen rabblas det statistik och siffror. Texten slutar med: “Politik handlar som alltid om prioriteringar, både med tid och pengar.”

Vart tog barnen vägen!? Hur klarar dom sig; hur prioriteras dom och vilken tid får dom!? Hur en stor del av svensk ungdom mår behöver man inte gissa; skolbränder och bilbränder; borderline-personligheter; mord; skolk; skadegörelse och listan kan göras lång. Att ensamma mamman skulle vara någon sorts föredöme i ett samhälle som vårat håller på att utvecklas är helt missriktat.

Var har överhuvudtaget föräldrarna tagit vägen? Varje minut runt om i landets skolor manifesteras avsaknaden av uppfostran. En stor del av svensk skolungdom har inte den mest basala sociala kompetens och saknar respekt både för kamrater och annan skolpersonal. Svenska barn har enligt en FN-rapport för några år sedan det bäst förspännt i världen – alltifrån låg spädbarnsdödlighet till gratis skolmat genomgånget. Men hur mår dom? Hur ser deras möjligheter ut i framtiden?

Familjen är alla framgångsrika samhällens nav. Om dessa består av storfamiljer, samkönade eller par, spelar sannolikt ingen roll. Men hur kan jämställdhet råda när det bara finns en person, och hur ska denna enda orka vad vanligtvis flera personer behövs till? Ni simmar inte i samma vatten som resten av planetens familjer och Sverige är sannolikt det först land i världshistorien, där en företrädare för det intelligenta samtalet sätter likhetstecken med hur väl en kvinna klarar sig utan en man och samhällsutvecklingen! Politik ska inte handla om ytterst tid och pengar – utan om grundläggande mänskliga behov inte minst våra kära barns!

Apropå våra ungdomars möjligheter i framtiden frågar jag Aftonbladet: Varför ska ex Ericsson anställa en svensk när man kan få en kines som; har bättre betyg; talar bättre engelska, sällan är sjuk (eller vabbar), har sörre social kompetens och är mer motiverad?

Öppet brev till överläkare Johan Hansson på Karolinska.

“Semestern som dödar”, är rubriken i gårdagens Aftonbladet om charterresor och cancer. En av hundratals artiklar varje år som vållar oro och skadar mer än gör nytta. Vi är alltfler som är indignerade över den här typen av rubriker och efterföljande råd.

De 400 000 som är trötta på regn, stress vardagens vedermödor och sparat länge för att åka till Thailand, får där veta att UV-strålningen i paradiset är 100-gånger starkare än på Sveavägen i december.. Ökningen av malignt melanom är dramatisk, säger Johan Hansson och rabblar upp statistik. Han rekommenderar därför att de 400 000, när dom kommer fram till paradisstranden, inte skall upptäcka den – utan hålla sig inne mellan kl 10 – 14…

Bästa herr Hansson, med all respekt för din vetenskapliga kunskap och det faktum att cancer är en ohyggligt tragisk sjukdom; Vem förbereder sig, tar semester, betalar sparade pengar och flyger 800 mil, för att sätta sig inomhus, när ett av världen vackraste länder ligger utanför tröskeln!!?

Kom ut ur ditt vetenskapliga, solfattiga laboratorium och sluta upp med att skapa onödig oro hos människor som behöver sol, ljus och litet glädje! Din fantasilösa, konceptuella uppfattning av världen motverkar sitt i övrigt godhjärtade syfte. Ditt missriktade råd färgar över på det du har kunskap om, m a o folk tar ej er information på det allvar den sannolikt förtjänar.

Här är några råd som baseras på faktisk och mångårig erfarenhet från fantastiska stränder i Thailand: 1 Sitt inte inne utan gå ned på den mjuka inbjudande sanden direkt och skaffa dig en bra plats i skuggan under en palm eller parasoll. Var inte utomhus hela dagen i början av din väförtjänta semester, solen “tar” även i skuggan. Gå gärna på skuggsidan av gator eller platser – solen är jätte-stark! När du vistas i solen; använd kläder, keps och smörj in dig på bara kroppsdelar.
2 Efter några dagar har du fått en härlig ljus-brun grund och på det här sättet får du en fin solbränna på en vecka eller två. Att sola i direkt soljus är alltså inte nödvändigt. Eftersträvar du att bli riktigt pepparkaks-brun; börja då gradvis att efter att när en vecka närmar sig ( beroende på känslighet), sola insmord, undvik dock middags-solen.

Vi behöver sol och en av de absolut mest vederkvickande saker en grå, hålögd svensk, kan göra är att ta sig till en av ovan nämnda platser. Det starka tropiska ljuset som efter att ha svept över den smaragdgröna lagunen; den kritvita korall-stranden; lekt sig igenom de omfångsrika palmbladen; för att sedan hitta in genom vårt längtande öga – ger oss livsglädjen tillbaka!

Så minska av på trygghetsnarkosen och lycka till med erat viktiga arbete!

Historikern och svenska akademiens nya frontfigur, Peter Englund, står i en tunnelbanevagn med en plastkasse i handen. TV filmar när han är på väg till litteraturvärldens mest prestigefyllda uppdrag. Han säger att han har med sig en “engångsslips” som skall användas denna högtidsdag och sedan slängas..
Det han förkunnar när så “engångsslipsen” är på plats, till en förväntansfull världspress tar några minuter. Herr Englund, som mer har för vana att skriva omfångsrika historie-romaner, läser ur ett (engångs)manus? vem som är 2009-års pristagare i litteratur.

Efter årets händelse i författarvärlden (och inte bara i den), svarar han på frågan hur det gick, och mumlar något om att det gick nog bra; “..jag står ju fortfarande på fötterna”..

Några veckor innan har han avslöjat att han tackade nej till sitt nya och viktiga arbete ett antal gånger, innan han lät sig övertalas. Det märks och maken till diskrepans mellan ämbetets betydelsefullhet och det Peter Englund utstrålar, är lika sorgligt som häpnadsväckande.

Han är en tidstypisk, symptomatisk figur som bara kan erkännas i en kultur som har tappat respekten för alla nobla ting, och som för länge sedan förlorat förmågan till ett uppträdande som erkänner just dessa tings unika värde. M a o det totalt “nivillerade samhällets utopi”.

Herr Englund lär inte bli mer än en “engångsföreteelse”. Franska akademin hade möjligtvis erbjudit honom en vaktmästartjänst, om han accepterat att bära slips..

Regeringen Reinfeldt är i färd med att köra i diket. Bilindustrin och tusentals familjer har levt i ovisshet länge. Av det av regeringen utlovade tiotals miljarderna för att rädda en av Sveriges viktigaste näringar – verkar nu inget bli av.

SAAB har hittad en svensk efterträdare till amerikanarna; rekonstruktionen är klar; regeringen behöver skjuta till 1-2 miljarder samt vara lånegarant visavi EIB – fantastiskt!

Istället för att ta sitt moraliska ansvar, samt inse att insatsen i förhållande till förlusterna vid en eventuell konkurs för SAAB är liten – säger Reinfeldt att han inte vill skjuta till skattepengar åt “välbeställda” företagare och agera riskkapitalist..! Om det varit Lars Ohly hade vi förstått..

Naturligtvis vet ingen hur det kommer gå för Koenigsegg/SAAB. Dock; en nischad miljö-hybrid inom lyxbilssegmentet som marknadförs på ett optimalt sätt, kan återge SAAB den framtid som varumärket aldrig haft.

Att hålla hårt om statens finanser är utmärkt, men inget självändamål. Den här kostnaden måste tas. Om inte, rullar sannolikt både SAAB och regeringen hopplöst ner i diket.

Inte nu igen! En skola står i brand i Södertälje och i de gigantiska lågorna stiger både pengar och tårar mot skyn. Sverige har flest skolbränder i världen, flera hundra om året och till en kostnad av en halv miljard!

Brandforskningsinstitutet försöker tillsammans med hårt pressade försäkrings- bolag förstå fenomenet. Experterna är hittills svarslösa. Dock vet man att bränderna oftast startas av marginaliserad ungdom mellan 12 och 20 år.

Vad i en 16-årig pojkes huvud, har rört sig tills dess att han bildligt talat “bränner” sin egen framtid? Sambandet med Stureby-tragedin finns. Otrygg ungdom, utan självinsikt, ansvar och förmåga till empati – blir också farlig. De snedvridna uppfattningar om vad som är viktigt i livet, som skapas i ett samhälle där den unika individen är reducerad till konsument och yta är allt – formar “tomma” barn som är desperata och letar efter bekräftelse, t o m i det mest destruktiva.

Detta är ex på mycket allvarliga larmsignaler. Den dokumenterade starkt ökande psykiska ohälsan hos en ungdomsgeneration, vittnar om farliga brister i hur den växer upp. Det är hög tid att vi alla börjar ifrågasätta attityder och uppträdande, samt framförallt sätter människan i centrum. D v s individen måste se sitt liv som ett mål och inte ett medel för att uppnå någonting annat.

Ett synsätt där individen betyder mycket även om hon äger litet, där respekt för medmänniskan är viktigt och där allas möjlighet till ett liv med mening ges. Vad har mantrat “tillväxt” för betydelse annars? Våra barns förhållningssätt gentemot sig själva och deras omvärld – allas vår värld – visar hur civilisationen mår.

Det hos oss extrema materiella välstånd som skapats är “ytterligt” fantastiskt, men hur är det med vårat inre? De “demoner” som stiger likt Ragnarök – mer en varannan dag – någonstans i vårat på ytan välmående land, när ytterligare en skola ödeläggs, är viktiga att konfrontera.

I psyket hos den16-åriga pyromanen finns svaret på varför han drivs till att göra det obegripliga; hela den historia av kausala, komplexa sammanhang som skapats i den kultur han är stöpt i, och vars berättelse slutar i tragedi – går att analysera och förstå. Vore intressant att veta om expertisen på Brandforskningsinstitutet inkluderar en psykolog..